Disney

vet inte vad, vet inte när, bara att något började här. jag ska bli fri å jag ska bli en del av din värld.
hon såg på mig, visst var det så och fast jag rörde henne stod hon kvar ändå.
försöka förstå det som andra vet, be att dom svarar på mina frågor.
Jag ser nått sött och nästan rart.
vem ger mig stöd när jag är svag, ska jag få gå i solen en dag?
Inga fester går hon på, hon har huvudet i det blå.
om den är så bra så behåll den du.


Törnrosa
Svärdet i stenen
Aristocats - har inte jag den?
Robin hood
Taran och den magiska kitteln
Den lilla sjöjungfrun
Bernard och Bianca i Australien

detta är dom jag vill ha av dom som finns att köpa nu.

Dans

det är lite kallt här men rörmokaren var här igår så det borde vara varmt. Jag fryser i vilket fall som helst.

Idag har vart en ganska bra dag om man bortser från att min mobil försvann och den sura tanten som inte ville släppa in mig i matsalen. Jag har vart på Sötsaras skola och dansat tillsammans med alla treor som går där. Dom skulle få lära sig dansa vals, foxtrot och bugg till deras bal och då ville jag vara med eftersom jag ändå var ledig. Så jag åkte med Sara och smög mig in i deras gympasal ganska osedd och var med och lärde mig dansa! Det var jätteroligt även om jag trampade några på fötterna några gånger, men det var ju faktiskt inte mitt fel att dom hade sina fötter där jag ville sätta mina. efter att ha dansat foxtrot och lite bugg var det lunch rast så vi vandrade bort för att äta men jag fick inte komma in i matsalen för en sur tant som stod i dörren så jag fick sätta mig i cafeterian och äta en banan och ett äpple. När jag satt där så märkte jag också att min mobil hade försvunnit vilket inte var så himla bra eftersom Sara hade sagt att hon skulle ringa mig när hon hade ätit klart och det gick ju inte om jag inte hade min mobil så jag fick helt enkelt gå ut och sätta mig utanför matsalen och vänta. Efter ett tag kom hon ut och då hade hon med sig knäckemackor till mig :D Dom tuggade jag på påvägen tillbaka in till cafeterian där vi stannade en stund för att dom hade ett pysselbord med godis. Sara ville åt godiset och jag vill pyssla men jag fick inte pyssla färdigt för dansen skulle börja så vi var tvungna att gå tillbaka till gympasalen. När vi kom tillbaka buggade vi en stund till innan vi gav oss in på valsen. Denna omgången fick vi även bjuda upp våra danspartners själva vilket var ganska kul, det var nämligen mindre killar än tjejer så när det var tjejernas tur att bjuda upp rusade alla samtidigt över till killarnas sida av rummet för att hinna få tag på någon att dansa med. När vi alla dansat klart letade jag efter min kära telefon som var spårlöst försvunnen och sedan gick vi vidare till saras lektion där jag satt med tills jag skulle gå till bussen för att åka med tåget hem. (den meningen blev rolig)

Mitt element fungerar!

Ostbågsrace

Om en kvart kommer
THE MAIL!
hahah det är ju hur grymt som helst!
Tack bror och benis för hjälpen även om det kostar två påsar av priset.
Men det är ju så värt det!

Jag?

Jag står i badrummet och stirrar in i spegeln.
Jag ser förbi personen där på andra sidan, allt är bara suddigt. Jag försöker se henne. Se mig själv. Om jag verkligen koncentrerar mig på bilden, inte på bilden jag borde se framför mig utan på min bild av mig. Bilden av hur jag ska vara, borde vara. Den som sitter fastetsad någonstans i min hjärna. Den som ständigt finns där för att tala om att jag... inte är på riktigt.
Då kommer konturerna försiktigt fram och min spegelbild blir en aning klarare. Men inget mer än konturerna ser ja. Dom är där framför mig som kanter, som ett skal utan innehåll. Men jag blir ändå stolt över mig själv. Över att ha lyckats få fram konturer ur bilden som tidigare bara varit suddig. Det betyder att jag är påväg att bli den jag borde.

Om Miranda av Loke

om du rör vid mig nu, om du lämnar mig sen, blir jag aldrig densamma igen.

Jag lämnade salen med blandade känslor, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
så vackert, så underbart, så mycket känslor, så mycket kärlek, så hemskt, så ensamt.
så fenomenalt!
jag hoppas att Loke ALDRIG får för sig att sluta.


http://www.youtube.com/watch?v=aq8E65NqaWI&feature=channel

Girighet.

människor är konstiga.
När dom har något, äger "det", vet att "det" är deras - spelar "det" ingen roll.
När dom förlorat "det" - Går världen under.
Vet dom om att dom kan få "det" - Är "det" inte hela världen.
Men har dom ingen chans att ha, att äga just "det" - Är det som om livet är till just för att få "det".

"Jag vill ha det jag inte kan få"
enkelt är tråkigt och trist, hur korkat är det?

Jag hade, Jag tvekade
Jag förlorade, Jag sörjde
Jag vill tillbaka, Jag kan inte
Jag är över det.

Tankar, Livet och Resten

Så vet ni om ni skulle undra.

har du någonsin känt känslan av att inte vilja finnas mer? inte orka leva vidare? Då varje andetag är för tungt för att vara värt mödan att ta?
- Det har jag.
Därför kan jag säga att det är en känsla ingen, absolut INGEN , förtjänar att känna.
Jag kunde gjort annorlunda, det gör mig nästan rädd att tänka tillbaka. Jag trodde aldrig att det skulle gå så långt. Inte för mig. Men alla tankar, dom som aldrig lämnade mitt huvud, dom jag inte kunde med att berätta för någon. Dom var för tunga. Allt för tunga för någon att bära. Så det gick ut över dig. När du inte kunde förstå min frustration blev den bara värre, du försökte men allt var fel för jag visste inte vad jag ville. Du ville göra mig glad igen. Jag blev arg på mig för att jag inte kunde, jag ville men det gick inte och jag förstod inte varför. Jag antar att du tröttnade, precis som jag gjorde. Vi slutade kämpa, Jag för mig och du för - mig.
Du levde, jag dog.
Det gick inte mer. Jag behövde förändring. Det fanns inget vi längre. Du och jag levde i det förflutna, i en vacker dröm om "den rätte" och "äkta kärlek" - Som om det skulle finnas...
Min förändring blev att ta bort dig. Du som gjorde allt för mig. Du som ägde mitt hjärta. Du som hade mitt liv i dina händer men inte förstod. Det gjorde ont, precis som det brukar. Men jag fick mitt liv tillbaka. Det var som om du tog med dig en del av tyngden för det blev lättare att andas igen. Kanske var det ett misstag att redera dig ur mitt liv? Vi hade kunnat fortsätta leva i vår dröm, det hade säkert blivit bra igen. Tillslut.
Men misstag måste man göra för att leva <3

Grädde?

Jessica kommer hem, Jessica ser grädde i kylskåpet. Varför står det grädde i kylskåpet? vad har pappa tänkt ha den till egentligen? Ganska irrelevant för min del, Det enda jag visste var att jag ville ha grädde! Men grädde är ju äckligt... om man inte har något till villsäga. Så vad ska jag ha till min grädde? varm oboy? nää.. det är för varmt och vintrigt. Glass med varma hallon? JA! det låter helt underbart. Men finns det hemma? nej. självklart inte. vad kan man mer ha grädde till... tårta - nej, smoothie - nej, kladdkaka - nej, eller vänta? JO! kladdkaka it is! det tar ju ändå inte såå lång tid att göra och det är ganska simpelt, tillräckligt för att jag ska ge mig på det iallafall. Där börjar jakten. Kakao, mjöl, ägg, vaniljsocker, socker och smör.. jodå, vi hade allt hemma. då fattas ju bara ett recept så jag kan se ungefär hur mycket jag behöver. Jag hittar ett på internet som låter bra. men.. jag vill ju inte ha en så stor kladdkaka.. gör halva receptet och allt går som planerat tills jag ska hitta en form. Jag hade tänkt mig en såndär liten söt pajform ni vet, men där rök den planen. Vi hade enbart gigantiska ungsformar vilket resulterar i att jag får tänka om. Jag funderar en liten stund och kommer på att jag ju kan göra en egen from i aluminiumfolie så som jag och Sara gjorde när vi bakade paj. Där stöter jag på mitt nästa problem, folien är nästintill slut. Jag börjar, en aning desperat, pussla med den lilla bit folie jag har: mitt enda hopp. och jo.. det gick. med nöd och näppe! smöra försiktigt försiktigt så att det inte ska gå hål på den och sedan i med smeten. Jag lyckades! nu är det enbart väntetiden kvar medans min kära lilla kaka ska gräddas i ugnen. Under tiden vispas grädden och en tallrik tas fram. (åh vad jag älskar att fixa med sånt här till mig själv, jag känner mig så muppig! ^^) Nu ska jag bara ha ut den ur ugnen utan att hela formen går sönder... jag tog tag i två hörn och räknade till tre innan jag lyfte och snabbt som bara den flyttar över min lilla kaka till bänken. det gick ganska bra, ena kanten lossnade precis när jag hunnit fram så det blev ingen större skada. Nu är det dags för garnering! jag menar, man kan ju inte bara äta den som den är.. eller hur? ;)
det blev att klippa en schablon (utan sax för jag hittade ingen sådan.. misstänker att den blivit kidnappad.) lägg över kakan och sedan på med florsocker så att den blir fin. Skära, och så upp på tallriken, Too bad att det inte är någon här som kan dela med mig,
det finns en stor del av mitt hjärta kvar...till någon...

solsken och baguett

KNARK
Årets första strawberry white i solskenet.
domedag idag i skolan där mattelektionen och baguettfikan med Therese var dom klara höjdpunkterna. det är meningen att jag ska må bra nu va? mår jag bra? jag vet inte. jag vet bara att det är bättre än vad det har varit och att det faktiskt känns som om det går framåt. Jag har hopp, något jag länge saknat. Man vad ska jag göra egentligen? Vart ska jag ta vägen mitt bland allas synpunkter och åsikter? Jag bara står där som ett fån i mitten och försöker lyssna på alla för att komma fram till vad jag vill och vad som blir bäst för MIG.

- det är inte grafittin som kostar pengar, det är borttagningen.

Varför kan man förresten inte sätta in en annan tidpunkt på inläggen än just nu? jag skriver ju liksom in saker jag skrivit under dagen fast nu och det stör mig lite att det står att jag skrev allt nu då... men jag får väl leva med det.

- nu, tre dagar senare sitter jag här igen och skriver om min vinst. då upptacker jag att det faktiskt går att skriva när man vil att inlägget ska vara inlagt, NICE säger jag bara!

Detet.

Jag tror fortfarande på framtiden, just den framtid vi brukade prata om. Minns du?
tror att jag behåller mina misstankar om varför du åkte ner ett tag till...
Jag erkänner, det skapade total kaos i min värld. - en efterlängtad effekt kanske?
inte så konstigt efter en månads tystnad från mig. Det är snarare förståeligt iallafall om jag känner dig rätt.
men en månad är inte mycket. det är mer än vad jag klarat av innan men fortfarande inte mycket. Det krävs två, två månader, åtta veckor, för att bryta en vana - eller också skapa en.


Var på bio med Sötsara. fick två fribiljetter av pappa som var tvunga att kollas upp ;)
Det blev tjejfilm för hela slanten!
skola imorn. hoppas jag lyckas denna gången.
wish me luck!

Förvirring och Panik

Shit shit shit, Linus ringde Hampus och undrade om han kunde komma hit.
FY FAN VILKEN MARDRÖM!!
Jag har ingen aning om vad jag skulle ta mig till om jag skulle stöta på honom.
jag vet inte hur det skulle kännas, vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. hjälp!

Nu är krisen över. - 17:42
som tur är, pappa körde in hampus och dom andra till kungsbacka så han åker dit och är med dom istället. trodde nästan jag skulle dö där ett tag! jag skulle nog kanske klara av att se honom på stan eller något i den stilen, men fan inte ha honom här hemma hos mig. PANIK

Ringde bror och gissa vem som svarar? BLÄ, han vägrade dessutom ge telefonen till Hampus. Jag mår illa.

nu drar jag in till stan för att gå på bio med sötsara iallafall, omtumlande dag dehär.
tänka på annat en stund.

vinter eller vår?

Det var en jobbig natt, som så många andra.
Men det är väl som vanligt då antar jag?
Det verkar förresten som om det är någon mer än jag som har beslutsångest.
Det verkar som om att han kör på som jag brukar göra när jag inte kan välja, jag blandar. Tar lite av allt liksom. Det brukar lösa det mesta. Kallas även att kompromissa. Folk brukar säga att jag är bra på det, att jag är diplomatisk. Jag vet inte riktigt… det är inget jag funderar över iallafall det är nog bara så det blir när man är tofflig och inte vill att någon ska bli sur, när man vill göra allt perfekt för alla. Undrar om det är bra eller dåligt? När jag pratar med folk så säger dom att jag borde sköta mitt eget mer och släppa alla andras bekymmer för det är ju trots allt jag som är den viktigaste i mitt liv. Eller det är iallafall så det borde vara säger dom.
Nu ska jag gå och försöka bestämma mig för vad jag ska äta, det blir väl en blandning. Precis så som gud just nu blandar vår och vinter!

det är Håkan, du & jag

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att hon är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att hon är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde jag falla när du sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger: "Vakna upp
Och sluta tänk på det"
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare

Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill väl ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

alla vet vem "DU" är...

Dying to ask you why.
Vad är det du vill med att kolla igenom min bilddagbok, bild för bild med början för ett och ett halvt år sedan och framåt? Jag borde inte bry mig. Jag borde inte fundera över det men ändå sitter jag här mitt i natten och drar ner mig själv i skiten, ner i din skit. Jag ser alla bilder där jag skrivit om att jag ångrar mig, jag ser bilder som beskriver hur mycket jag älskar dig. Men vad spelar det för roll nu? Du har tjej och jag, jag försöker så gott det går. Det känns ganska otroligt att jag har klarat mig såhär länge...utan dig menar jag. Allt går upp och ner precis som det brukar göra. Just nu är jag påväg ner. Det är då jag tänker på dig, saknar, vill tillbaka. Det är när allt är dåligt som jag på något sätt glömmer av hur illa det kunde vara med dig. När allt är dåligt här och nu så känns det som om det var bättre då, förr i tiden.
Ibland blir jag rädd för mig själv, det är då när jag saknar dig... då jag gör det förbjudna. För jag får inte sakna dig, jag har ju sagt till mig själv att jag inte ska. Åtminstone att jag inte borde och där faller ångesten in IGEN.
Jävla problembarn!

Egentligen har jag så otroligt mycket mer att skriva till dig, vet inte om jag vill att du ska läsa det och förhoppningsvis gör du det inte heller. Det är mest bara saker jag vill få ur mig. Allt det kommer antagligen komma upp här i framtiden. När jag fåt tid och lust att skriva in allt på datorn.

Dessa planer...

Gud, du gör mig förvirrad! Var det inte vår imorse? Tänk på alla dom stackars små krokusarna och andra blommorna som vågat öppna sig mot solen och så kommer du och vräker ner massa SNÖ över dom igen. Inte särskilt vänligt måste jag säga! Men du har väl en mening med allt du gör som vanligt antar jag? När jag ändå håller på och skriver till dig här så kan du väl passa på att berätta varför jag gör det? Jag som inte ens tror på dig sitter här och frågar varför du kidnappade våren. Eller snarare begravde den med vinter igen.
Men har ni tänkt på det? Vilken osis det egentligen är om gud skulle existera och man går omkring här och inte tror. Det är ju trots allt inte så mycket han begär av oss… det kanske skulle vara värt att ha någon att skylla allt på. För vad ska man annars ha honom till? Kanske prata med när man känner sig ensam. När jag lägger upp det såhär så känns det ändå inte som en så himla dålig idé att tro på honom. Eller vad säger ni? Åh, nu blev jag kissnödig också. Varför blir man alltid det när man vill kissa som minst? Här sitter jag i köket med min apelsin och tickande väggklocka för att försöka dikta ihop ett litet brev till gud som slutade som ja… något annat. Men iallafall. Då mitt upp i allt måste jag gå på toa, vad är detta egentligen? Är det han igen? Säkert bara för att jag skulle komma av mig nu när jag satt och skrev om hans planer. Det är väl egentligen ganska självklart att han inte vill att folk ska komma på honom med vad han nu än håller på med där uppe. Aja, bäst att jag går och kissar så han blir nöjd. Vi hörs!

ännu ett förvånande drag.

Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa en blogg, förstår inte riktigt poängen med dom och alla verkar så otroligt komplicerade! Jag har ju mitt block så varför ska jag skriva här, lägga ut mitt liv och mina innersta tankar för hela världen att läsa?
Jag bestämde mig iallafall för att ge det en chans. För att skriva är trots allt så befriande. Att ibland bara få tömma hjärnan på alla ord, alla tankar som virvlar omkring där inne. Det känns bra. Men där ställer jag nästa fråga till mig själv, Vem i hela världen skulle vilja läsa mina tankar och ord? Nu när jag lägger upp det här så har ni allihopa iallafall ett val, en chans till att läsa om ni skulle få för er något så konstigt ;)
Ni kanske inte kommer förstå, ni kommer kanske tycka att det jag skriver är helt vrickat, ni kanske kommer känna igen er själva eller kanske finner ni något i mina tankar som är värt att läsa. Jag vet inte, jag skriver inte för den sakens skull iallafall. Jag skriver för MIG!