Whaaaa jag klarar inte mer! Ge mig internet nu! Asså inte bara nu för just nu har jag det men jag menar överhuvudtaget. Hemma. Jag missar massa massa, måste betala räkningar, kan inte lyssna på min musik, nej nej nej, det funkar bara inte.
Nu är jag trött. När vi äntligen har fått internet. Om det någonsin händer. Så ska jag lägga in lite bilder på mitt nya rum, lägga in lite texter om vad som hänt nu under november när jag har lyst i min frånvaro.

MEN SHIT, New Moon <3 Åh helt under under under bar bar bar!!
Bättre än twilight enligt mig, mer humor, mer känslor, smärtan i hans ansikte. My god.
MÅSTE se den igen, MÅSTE!

såå bajsbra. Nu måste jag spy och sova. godnatt!

Om livet vore en saga, hade det fått ett lyckligt slut?
Skulle jag vara en prinsessa som tillslut fått min prins för att sedan leva lycklig i alla mina dagar? Min saga, mitt liv. Jag är författaren men inte ens författaren vet vad som kommer hända. hittills har det varit en ganska trist saga.
Inget som skulle skilja sig från mängden, ingen magi, inga mirakel.

Jämnför man mitt liv med ditt skulle det se väldigt grått och lagom ut. Ändå känns det ibland som om jag vart med om väldigt mycket för att vara så ung som jag är. Men det kanske bara är så det känns. Varje ny person man träffar, varje person man ser, varje dag har ett eget liv. Egna erfarenheter och en egen bakgrund. Jag undrar ibland var jag skulle hamna om man skulle placera folk i olika grupper efter vad dom varit med om. Vad är egentligen normalt för en 19 åring att ha gått igenom?

Ännu en gång. Massa frågor men inga svar.

Under min lite mer frånvarande tid.

Om jag skulle ha bloggat idag. Vad hade jag skrivit om då?
Hans blick? Linus upptäckt? Den kommande träffen?
Lördagen? Fredagen? Julbordet med jobbet?
äcklet, eller kanske nörden?
Den torra bullen jag sitter och tuggar på nu enbart för att det är en bulle?
eller mitt misslyckade försök att steka riven potatis?
Nej.. Det gick inte så bra men jag hade tio minuter på mig så det blev helt enkelt så att jag satt och åt potatis någonting på jobbet idag.
Ska jag kanske ta det från början och skriva lite om allt? Nu har jag bockat av maten va?
Hans blick... Jag förstår inte faktiskt. Vissa av gångerna han kollar på mig så kan jag inte hejda min kropp från att reagera. Synd bara att den inte reagerar så som jag vill att den ska göra.
Nej, den gör mig knallröd i ansiktet och helt virrig, darrig och nervös. Inte den bästa reaktionen att ha på någon.
Den känns genomträngande, som om han ser rakt in i mig. In i min själ. Det är den blicken som gör mig nervös. Kanske borde försöka prata med honom?
Näe, jag nöjer mig nog med att bara skriva om honom. Det är runt honom de flesta av mina tankar kretsar just nu ändå. fy för igår alltså. När jag berättade för pappa om min dag så började han gapskratta. Inte så konstigt kanske, det var ju trots allt ganska kul egentligen. Men inte just då när jag höll på att dö för att jag är så klantig. Idag gick det mycket bättre. Tror jag. Jag klantade inte till mig bara för att han var i närheten iallafall. Tur var väl det för annars skulle han väl tro att jag är helt efterbliven på riktigt. Upptäckt att han driver med dom flesta och jag känner mig både lättad men samtidigt lite besviken. Jag vet inte ens något om honom och ändå får jag den där cp känslan. Kan man bli kär i någon man inte känner? Jag är nog inte kär
mer åt "förtjust" hållet. Jag borde verkligen bara börja prata med honom och sluta vara så fjantig men jag har ingen aning om vad jag skulle prata om isåfall. Jag är en MES

Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner?
Göm dig så får du ingenting. Jag kan förstå att jag har plågat mina vänner som dom har sett mig dra omkring. Det fanns nätter då jag frös i ensamhet. Jag förnekade den då. Hur sekunder kunde bli en evighet när jag kommit bara för att gå. Be mig så stannar jag kvar. Vill du veta vem jag är? Be mig så stannar jag kvar. Det finns inget som hindrar oss här.
Åh jag önskar att det vore föralltid det jag har med dig, men jag lovar dig när allting är slut det sista du ser är mig, det sista du har är mig.
Du är mitt liv, om vi bara har timmar kvar. lev med mig då. det är aldrig försent fast en måste gå. det finns något mer i det nya som väntar dig och det sista du ser är mig.
Jag uppfann en värld där inget rörde mig. Där myten var allt jag någonsin ville veta men den längtan jag bar gav aldrig nått igen för drömmen var nu och livet sen och när allt kom till mig och min längtan blivit sann, blev jag kvar i en värld, i en tid som inte fanns. Ta mig för den jag är, lyssna på mitt ord för jag vet vad jag har lärt. ta mig för den jag är, drömmarna finns kvar men dom lever här. jag har levt mitt liv som ödet styrt mig jag var en vind som drog förbi, jag har burit på så många lögner, jag bara vägra att bli fri, jag kunde vara som nån annan än mig själv men du såg mig som jag e. ödet var min väg, den tog mig överallt tillbaka till mitt liv, Ödet var min väg, men nu är jag mig själv, nu vet jag vad jag vill. och jag förstår nu att itt liv är till för MIG
du visa vägen när jag inte kunde se och du gav ditt liv till mig, du stod där ensam när jag inte unde ge men nu finns jag här för dig.

Hur var det det var? det var så som vi kände. Låtarna som stämde så bra in på oss, dig och mig. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen i regnet. Vi missade hållplatsen och fick hoppa av på nästa.


Hur vill jag ha det? Är det okej det jag håller på med nu? vet jag ens vad det är jag håller på med? Håller jag på med något? Tänker jag? Använder jag hjärnan? inte så mycket som jag kanske borde.. Eller? Men hur ska jag veta det? Vad ska jag göra? jag har bara en känsla av att jag kan göra annorlunda men likförbannat så vet jag inte vad eller hur! och vad är allt det här med dig nu då? vi skulle träffas utan att göra något men det är väl ändå ganska självklart att det händer något när vi båda går och tror att det är så det är med oss. Jag kväver iallafall mina impulser och låter dig ta första steget. Vilket du alltid gör. Det jobbiga är att det än så länge inte har kännts så rätt med någon annan än dig. Vad gjorde du med mig? Det är klart. Jag har aldrig älskat någon annan än dig heller.

- du är svår att leva utan, du är svår att leva med.

Orden passade så bra in...

Ohoy!

Nu var det ett tag sedan. Inte så konstigt med tanke på att vårat internet fortarande inte är fixat. Lite segt måste jag erkänna!

I veckan har det hänt en del saker så jag kanske kan ta upp några av dom. Det jag tror är mest intressant...

Jag har:

• Jobbat ( okej, inte vidare intressant.. )

• Vart på en rättegång. ( kul att veta men inte så kul att vara där. )

• Vart på bio med Sara. Vi såg Upp! i 3D och jag kan inte säga annat än att den var helt totalt underbar! ( detta är däremot ytterst intressant. )

• Träffat Kristofer. Det var nice men inte så mycket att skriva om här kanske. ( kanske lite intressant för er som är insatta. )

• SHOPPAT! Massa fett snygga kläder, tänkta att jag kanske kan ta lite bilder och lägga in någon gång i framtiden .." yeah right".. Men man kan ju hoppas! Jag är extra nöjd med min färgglada 900 kronors tröja som jag köpte för 100 spänn. Var även på gekås i Ullared en sväng. Hemsk upplevelse då vi fick köa för att omma in. men våra 7 minuter var ingenting emot hur kön var när vi om ut därifrån. ( ganska intressant om jag får säga det själv. )

• Kännt mig fett förvirrad. ( inget jag själv tycker om men ni kanske finner det roande. vad vet jag? )

Det var väl det tror jag. Måste bara säga att jag ÄLSKAR pixars kortfilmer. Kan knappast bli bättre!!

Hur ska man börja när men egentligen inte har något vettigt att säga utan bara massa känslor, vimmel av bokstäver som virvlar omkring i ett totalt kaos utan att kunna bilda några ordentliga ord?
Vad är det egentligen som händer? vad är det som styr livet? vem betsämmer vad som ska hända? Finns det som kallas ödet eller är mitt liv faktiskt upp till mig? Varför gör jag då som jag gör och inte som jag borde? Vem väljer vad som är rätt och fel? Vem kan klandra när allt är uppochner... Finns det ett rätt sätt att leva eller gör alla fel?
Om jag mår bra av något men jag är medveten om att det jag gör sårar, är det då rätt eller fel?
Skuld. känslor. ångest. panik. känns det bekant?
Jag känner inte längre något. Minns inte, kan inte.
Det är en sådan avsaknad av allt så till och med herr ångest håller sig borta. var är jag påväg? Mitt liv känns ganska tomt. Som om jag är mitt i, som om det är här man fastnar. Jag vill inte fastna. Jag vill inte bara ha ett tomt liv där varje ny dag är en kopia av den föregående. Är det vad vi kallar vardag så vill jag inte ha någon vardag. Jag vill ha spontanitet och känslor inte bara inövade mönster att följa dag efter dag tills jag dör. Jag vill ha något mer!
Jag vill vakna varje morgon och känna kärlek, känna en längtan efter att leva och upptäcka vad den nya dagen har att erbjuda. Jag skulle vilja ge något till världen. Göra något som betyder något för någon. Synd bara att jag är så fast i mitt känslolösa tillstånd att jag inte har glöd nog att kämpa för något. Inte utan att tillslut ge upp för att sätta mig in i mitt vanliga mönster igen.
Alla dom som är något mer. Hur har dom gjort? Det måste vara personer som verkligen brinner för något. Vad skulle jag göra? jag har inget som gör mig speciell. Är bara medelbra på det mesta och det jag inte är medel på är jag dålig på. Vad gör en sådan som jag? Det är vi som är dömda till svennelivet utan spänning och spontanitet. Grattis Jessica. Var hade du nu tänkt ta vägen?
Stanna på posten för resten av livet kanske? suck. Jag vet inte. Kan jag åtminstonde inte känna en känsla av behörighet och plikt. Nej, inte ens det.

Jag är så trött. Så otroligt trött. Nu sitter jag hemma hos mamma som jag har saknat som en galning och har min dator som jag har saknat lite mindre än en galning så för tillfället känns det bra. Det var fest igår. Inflytt/Halloween och jag har nu bekräftat att jag inte borde ha fester för jag springer bara omkring och vet inte vad jag håller på med tills dess att jag blir så trött så jag somnar. Men det blev kul iallafall! Fick träffat alla mina underbara vänner igen. Men till nästa gång (för jag har bara bekräftat faktum men jag kommer inte ge upp för det ;) så ska jag definitivt stänga av övervåningen och skaffa fler stolar samt musik i närheten av ett öppet område så att man kan dansa. möjligtvis en gästlista också så iditer som vissa är inte kommer in. Inte ens om det råkar vara dom som fixat drickat. BLÄ!

Näe, nu kanske man ska ta och sova? men innan dess så ska jag plocka ihop några prylar jag vill ha med mig härifrån imorn. :)