Gud, du gör mig förvirrad! Var det inte vår imorse? Tänk på alla dom stackars små krokusarna och andra blommorna som vågat öppna sig mot solen och så kommer du och vräker ner massa SNÖ över dom igen. Inte särskilt vänligt måste jag säga! Men du har väl en mening med allt du gör som vanligt antar jag? När jag ändå håller på och skriver till dig här så kan du väl passa på att berätta varför jag gör det? Jag som inte ens tror på dig sitter här och frågar varför du kidnappade våren. Eller snarare begravde den med vinter igen.
Men har ni tänkt på det? Vilken osis det egentligen är om gud skulle existera och man går omkring här och inte tror. Det är ju trots allt inte så mycket han begär av oss… det kanske skulle vara värt att ha någon att skylla allt på. För vad ska man annars ha honom till? Kanske prata med när man känner sig ensam. När jag lägger upp det såhär så känns det ändå inte som en så himla dålig idé att tro på honom. Eller vad säger ni? Åh, nu blev jag kissnödig också. Varför blir man alltid det när man vill kissa som minst? Här sitter jag i köket med min apelsin och tickande väggklocka för att försöka dikta ihop ett litet brev till gud som slutade som ja… något annat. Men iallafall. Då mitt upp i allt måste jag gå på toa, vad är detta egentligen? Är det han igen? Säkert bara för att jag skulle komma av mig nu när jag satt och skrev om hans planer. Det är väl egentligen ganska självklart att han inte vill att folk ska komma på honom med vad han nu än håller på med där uppe. Aja, bäst att jag går och kissar så han blir nöjd. Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar