Ser du hur ont det gör?
Nu när gråten stillats för en stund, nu när jag kan hämta andan och se klart för ett tag. Nu när täcket är för vått för att ta emot fler tårar och tankarna saktat ner en aning i kaoset som råder i mitt huvud. Det är nu jag vaknar upp och inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv. Alla "om jag varit sådan" eller "om jag gjort såhär" samlas som en infekterad klump i hjärnan på mig och jag kan inte göra annat än att känna mig dummare än någonsin. Som alltid när hoppet spricker, när man vaknar ur drömmen man verkligen trodde var sann och upptäcker att allt man hade inte var verkligt. Är det inte då allt man önskar är att man aldrig mer behövt vakna? Kan jag få leva i min dröm och vara den där prinsessan som får sin prins?
Tar en paus och gråter lite till fastän tårarna egentligen är slut.
Kan inte jag få vara den du vill ha?
Kan inte jag ha allt det där som du letar efter?
Kan inte mina känslor räcka till?