alla vet vem "DU" är...

Dying to ask you why.
Vad är det du vill med att kolla igenom min bilddagbok, bild för bild med början för ett och ett halvt år sedan och framåt? Jag borde inte bry mig. Jag borde inte fundera över det men ändå sitter jag här mitt i natten och drar ner mig själv i skiten, ner i din skit. Jag ser alla bilder där jag skrivit om att jag ångrar mig, jag ser bilder som beskriver hur mycket jag älskar dig. Men vad spelar det för roll nu? Du har tjej och jag, jag försöker så gott det går. Det känns ganska otroligt att jag har klarat mig såhär länge...utan dig menar jag. Allt går upp och ner precis som det brukar göra. Just nu är jag påväg ner. Det är då jag tänker på dig, saknar, vill tillbaka. Det är när allt är dåligt som jag på något sätt glömmer av hur illa det kunde vara med dig. När allt är dåligt här och nu så känns det som om det var bättre då, förr i tiden.
Ibland blir jag rädd för mig själv, det är då när jag saknar dig... då jag gör det förbjudna. För jag får inte sakna dig, jag har ju sagt till mig själv att jag inte ska. Åtminstone att jag inte borde och där faller ångesten in IGEN.
Jävla problembarn!

Egentligen har jag så otroligt mycket mer att skriva till dig, vet inte om jag vill att du ska läsa det och förhoppningsvis gör du det inte heller. Det är mest bara saker jag vill få ur mig. Allt det kommer antagligen komma upp här i framtiden. När jag fåt tid och lust att skriva in allt på datorn.