fredag, november 13, 2009

Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner?
Göm dig så får du ingenting. Jag kan förstå att jag har plågat mina vänner som dom har sett mig dra omkring. Det fanns nätter då jag frös i ensamhet. Jag förnekade den då. Hur sekunder kunde bli en evighet när jag kommit bara för att gå. Be mig så stannar jag kvar. Vill du veta vem jag är? Be mig så stannar jag kvar. Det finns inget som hindrar oss här.
Åh jag önskar att det vore föralltid det jag har med dig, men jag lovar dig när allting är slut det sista du ser är mig, det sista du har är mig.
Du är mitt liv, om vi bara har timmar kvar. lev med mig då. det är aldrig försent fast en måste gå. det finns något mer i det nya som väntar dig och det sista du ser är mig.
Jag uppfann en värld där inget rörde mig. Där myten var allt jag någonsin ville veta men den längtan jag bar gav aldrig nått igen för drömmen var nu och livet sen och när allt kom till mig och min längtan blivit sann, blev jag kvar i en värld, i en tid som inte fanns. Ta mig för den jag är, lyssna på mitt ord för jag vet vad jag har lärt. ta mig för den jag är, drömmarna finns kvar men dom lever här. jag har levt mitt liv som ödet styrt mig jag var en vind som drog förbi, jag har burit på så många lögner, jag bara vägra att bli fri, jag kunde vara som nån annan än mig själv men du såg mig som jag e. ödet var min väg, den tog mig överallt tillbaka till mitt liv, Ödet var min väg, men nu är jag mig själv, nu vet jag vad jag vill. och jag förstår nu att itt liv är till för MIG
du visa vägen när jag inte kunde se och du gav ditt liv till mig, du stod där ensam när jag inte unde ge men nu finns jag här för dig.


Hur var det det var? det var så som vi kände. Låtarna som stämde så bra in på oss, dig och mig. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen i regnet. Vi missade hållplatsen och fick hoppa av på nästa.



Hur vill jag ha det? Är det okej det jag håller på med nu? vet jag ens vad det är jag håller på med? Håller jag på med något? Tänker jag? Använder jag hjärnan? inte så mycket som jag kanske borde.. Eller? Men hur ska jag veta det? Vad ska jag göra? jag har bara en känsla av att jag kan göra annorlunda men likförbannat så vet jag inte vad eller hur! och vad är allt det här med dig nu då? vi skulle träffas utan att göra något men det är väl ändå ganska självklart att det händer något när vi båda går och tror att det är så det är med oss. Jag kväver iallafall mina impulser och låter dig ta första steget. Vilket du alltid gör. Det jobbiga är att det än så länge inte har kännts så rätt med någon annan än dig. Vad gjorde du med mig? Det är klart. Jag har aldrig älskat någon annan än dig heller.

- du är svår att leva utan, du är svår att leva med.

Orden passade så bra in...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar