Under min lite mer frånvarande tid.

Om jag skulle ha bloggat idag. Vad hade jag skrivit om då?
Hans blick? Linus upptäckt? Den kommande träffen?
Lördagen? Fredagen? Julbordet med jobbet?
äcklet, eller kanske nörden?
Den torra bullen jag sitter och tuggar på nu enbart för att det är en bulle?
eller mitt misslyckade försök att steka riven potatis?
Nej.. Det gick inte så bra men jag hade tio minuter på mig så det blev helt enkelt så att jag satt och åt potatis någonting på jobbet idag.
Ska jag kanske ta det från början och skriva lite om allt? Nu har jag bockat av maten va?
Hans blick... Jag förstår inte faktiskt. Vissa av gångerna han kollar på mig så kan jag inte hejda min kropp från att reagera. Synd bara att den inte reagerar så som jag vill att den ska göra.
Nej, den gör mig knallröd i ansiktet och helt virrig, darrig och nervös. Inte den bästa reaktionen att ha på någon.
Den känns genomträngande, som om han ser rakt in i mig. In i min själ. Det är den blicken som gör mig nervös. Kanske borde försöka prata med honom?
Näe, jag nöjer mig nog med att bara skriva om honom. Det är runt honom de flesta av mina tankar kretsar just nu ändå. fy för igår alltså. När jag berättade för pappa om min dag så började han gapskratta. Inte så konstigt kanske, det var ju trots allt ganska kul egentligen. Men inte just då när jag höll på att dö för att jag är så klantig. Idag gick det mycket bättre. Tror jag. Jag klantade inte till mig bara för att han var i närheten iallafall. Tur var väl det för annars skulle han väl tro att jag är helt efterbliven på riktigt. Upptäckt att han driver med dom flesta och jag känner mig både lättad men samtidigt lite besviken. Jag vet inte ens något om honom och ändå får jag den där cp känslan. Kan man bli kär i någon man inte känner? Jag är nog inte kär
mer åt "förtjust" hållet. Jag borde verkligen bara börja prata med honom och sluta vara så fjantig men jag har ingen aning om vad jag skulle prata om isåfall. Jag är en MES