615

Tjolahopp! Nu är det påsk. 

Igår hade jag min bästa långfredag någonsin. Dom brukar alltid vara tråkiga... Men inte denna! Jag hade knappt ens en tanke på att det var långfredag. 

I onsdags när Kristofer var på jobbet, hade han fått nys om att ett gäng samojedhundar blivit omhändertagna av polisen och att dom nu behöver hitta nya hem.Vi som gått i hundtankar nu ett bra tag blev såklart intresserade. Vi kontaktade polisen som gav oss numren till ställena där hundarna bor för tillfället. Ett hundpensionat i Orsa och ett i Rättvik.

Det vi har tittat efter är en hanvalp men valparna var dom som först hade fått nya hem, såklart och det finns nu bara unghundar och vuxna hundar kvar. Vi promenerade upp till hundpensionatet i Orsa för att hälsa på dom 5 hundarna som bor där. Eftersom hundarna inte blivit chippade förrän dom omhändertogs av polisen så vet man inte riktigt hur gamla dom är. Dom två yngsta som fanns i Orsa gissade skötarna var runt ett år gamla. 

Eftersom vi inte vet alls hur dom har haft det som valpar var vi tveksamma. Anledningen till att dom omhändertogs var att dom fick för lite mat och vatten och att dom inte fick möjlighet att gå utanför huset dom bott i. När vi var uppe och hämtade honom berättade hon som tagit hand om dom att när dom kom var dom tvungna att klippa av pälsen, det hade i stort sett bara varit stora klumpar av avföring och urin. Hemskt! 

Vi fastnade för en av dom yngre vovvarna och lånade med oss honom hem nu över påsken för att se hur det skulle fungera. Han är långt över förväntan. Dom var varken rumsrena eller tränade att gå i koppel men han är jätteduktig. Nu har vi haft honom i lite mer än ett dygn och inte en gång har han kissat inne. (Tog bort alla mattor och sådär för säkerhetens skull.) När vi promenerar med honom går det också jättebra! Han är nyfiken och framåt men samtidigt reserverad när det kommer saker han inte känner igen. Bilar var en sådan sak, i början ryckte han till ordentligt såfort det körde förbi någon. 

Här hemma har vi provat det vi kan komma på med honom. Lyfta, ta i tassar, öron, titta på tänderna, borstat päls, jag har till och med damsugit och han bara stod där och tittade på mig. Supersnäll! Kristofer säger att han är som en gammal hund i en unghunds kropp.

Det märks att han börjar bli lite mer van vid oss nu, vi har försökt leka med honom, ge honom ett tuggben och lite sådär men han har inte varit så värst intresserad. Ger man honom något så tar han det och sedan släpper han der det på golvet igen. Han verkar inte heller tycka jättemycket om att bli klappad. Det är mycket roligare att bli pratad med! Inte så att han verkar ogilla det heller men pratar man med honom så viftar svansen massa massa tills dess att man börjar klappa på honom. Han är rolig när han ser sin egen spegelbild också. Kan stå och stirra in i spegeln eller ungsluckan som att han undrar vad det där är för hund. 

På balkongen är det svalt och skönt att ligga. Där kan man lyssna efter folk, fågar och andra hundar. Under tiden han låg där ute passade jag på att börja med en hundbädd till honom, han valde tyget själv. Så fort jag lade ut det på golvet gick han och la sig på det. Jag hade lite för lite stoppning hemma för att kunna göra klart den helt men han verkar tycka den är okej ändå! Som jag nämnde högre upp i texten så har han inte varit särskillt intresserad av godis eller ben, men vi köpte grisöron till honom för att se om han skulle tycka det var bättre. Hans första reaktion var precis som till allt annat vi försökt få honom att ta, han la ner det på golvet med en gång igen. Nästa gång jag gav honom det (någon timma senare) var det däremot mer intressant och efter en stunds tuggande blev det runtburet i halva lägenheten. När bädden kommit ner på golvet i sitt halvklara skick la han sig där och åt upp resten. - Kristofer pustade ut med ett: Han är normal ändå. Hahaha

Han är verkligen jättemysig och det ska bli spännade att se hur han blir modigare och modigare. Lilla Shirohige!

Långt inlägg idag och ändå har jag inte berättat allt jag skulle kunna. Hoppas att vi ska kunna behålla honom. Finfina vovve :)