Såna som vi med lyckan mitt I sorgen
Vi ställer frågor och jag är trött på mina svar
Men du finns I mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar
Ja, vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära I varann men det känns precis likadant
en förankring jag gjort. tror jag måste sluta göra såndant så snabbt. det blir så mycket svårare att gå vidare när man har dom kvar. för kvar kommer dom vara tills jag satt ihop dom med något annat. men det är inget jag vill göra för du får gärna vara kvar i mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar