- Jag gjorde något jag inte trodde jag skulle våga.
och nu är det inte upp till mig längre.
Jag är påväg framåt och det känns som om det inte finns ett bättre tillfälle att ta steget på än nu.
Tack allihopa - även DU.
Då, när jag skulle gifta mig bara för att du kunde steka pannkakor och var tvungen att damsuga ditt rum innan du fick åka till mig.
Då kunde man kalla mig naiv. Är det något man alltid är eller något som försvinner med tiden? Ju fler erfarenheter, desto mindre naivitet. Sorgligt.
22.22, Vem tänker på mig?
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar