Mitt i.

Jag längtar hem, precis som du.
jag saknar, jag minns, jag vill.

Är det dags nu igen? att våldgästa mitt liv. Hur länge hade du tänk stanna sa du?
Nej, du vet inte, Nej okej. Tills jag bestämt mig säger du?
Jaså. Då blir det ett tag då.
Ångest välkommen.

Hur kommer det sig att jag alltid bara blir halvklar med saker jag gör?
jag kommer en bit på vägen och sedan tar det stopp. Det går bara inte längre.
Allt försvinner. Lusten, orken, viljan. Det är då jag behöver dig som mest.
Du står alltid bakom mig va? Bara så jag vet, ifall jag skulle ramla.
För hur länge har någon klarat av att stå helt ensam? Hur länge har någon
klarat sig utan att falla? Existerar den som kan säga att den levt sitt liv utan
att ramla utan att ljuga? Det vore fel. Det vore orättvist. Men jag är inte
säker på att jag hade blivit avundsjuk.