J.

- Det är jobbigt att fasa för något samtidigt som man längtar efter det.

Så varför längtar jag, hoppas i smyg, vill så innerligt? Samtidigt som jag inte vet vart jag skulle ta vägen om det verkligen hände. hur jag skulle känna eller vad jag skulle göra. för jag vill samtidigt som om det känns som att det är det abslut värsta som skulle kunna hända. Jag är antagligen mest rädd för hur du ska vara. För att få ett riktigt ordentligt svar på hur allt verkligen ligger till. SPeciellt nu när jag skapat mig en värld och en uppfattning som jag trivs i och med. Ett ord från dig skulle kunna rasera allt. Jag vet om det. Det är antagligen därför jag fasar. Samtidigt som jag längtar.