J.

Jag hade en dröm inatt och när jag vaknade var den lika klar som den varit medan jag drömde den. Det var ingen vidare trevlig dröm men jag tror att den syftade på någonting. Kanske påminna mig om att hur illa sårad jag än blir så kommer jag alltid överleva. Men resten av den då? Delen med att ingen hörde mig när jag ropade på hjälp? När jag fick springa själv och gömma mig, ta reda på själv vad det var jag behövde göra, leta reda på platser själv och fullkomligt tappa bort mig. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen eller ens i vilken ordning jag skulle göra saker. Lite komiskt att sätta sig på ett tåg när man precis fått ett magasin kulor tömt i bröstet av någon för att man definitivt inte skulle kunna överleva. Visst, man överlever väl bara sådant i drömmar. Men jag trodde jag skulle dö, jag kände att det hade varit enklare att dö med en gång precis som han ville att jag skulle göra. Ändå slutade jag inte andas. Drömmar är konstiga och jag kanske ävertolkar mina. Det kanske bara var en dröm. Något som inte betydde något alls utan bara något som mitt undermedveta pusslat ihop helt random. Då känns det ändå bättre att tänka att det faktiskt fanns en mening med det. Om inte annat så skapar jag en mening med den eftersom den får mig att tänka efter. Ja, ja. Får väl se vad jag kommer fram till. Just nu känns det faktiskt ändå som att jag har en ganska klar bild av vad den faktiskt betyder. Hoppas bara inte att den betyder det jag först tänkte att deb gjorde. usch.