J.

Nu har jag zombiewalkat barfota eftersom att mina fötter är helt totalt döda och inte kan ha någon sorts sko för att jag har skavsår överallt. Mycket trevligt.
Dessutom gick jag upp halv sju i morse för att ta en buss (som inte gick) hem så att jag och pappsen kunde komma till stranden innan alla andra. Det lyckades vi iallafall med och nu har jag utöver totalkvaddade fötter även en helstekt baksida som precis börjat svida något helt otroligt mycket.

så hej jag är en halvkräfta utan fötter.




Väl hemma grillade pappa så vi fick i oss lite käk innan vi spontan åkte in till Liseberg för att partaja med postisar. Eller, så skulle det iallafall ha blivit om det inte varit så att jag och pappa skulle med ett tåg som gick tio minuter efter att vi kommit ut ur huset. Pappa kom på att vi ju faktiskt har en cykel hemma nu och att han skulle skjutsa mig ner. Det funkade jättebra tills en av stängerna som höll pakethållaren uppe bestämde sig för att vika sig totalt rakt in i bakhjulet. Varken jag eller pappa fattade vad som hände men jävlar vad det lät och jävlar vad jag skrek. Trodde jag skulle dö eller något i den stilen. Egentligen var jag nog mest rädd för att ramla för det hade gjort så in i helvete ont på brännan. iallafall fixade pappa så att det gick att cykla igen men att skjutsa kunde vi ju glömma. Vid den här tiden har vi ungeför sex minuter på oss tills tåget går och vi är inte förbi skolan än. Jag hade redan gett upp och sa att jag kunde ta min sitt kudde (För att inte döda min rumpa mer än vad brännan redan gör.) och gå hem så kunde pappa cykla ner till tåget och åka in. Det tyckte inte pappa var en bra idé och la istället fram förslaget att han skulle jogga ner och jag cykla. Jag skakade mest på huvudet men hade väl inga större invändningar. Vi hade inte direkt något att förlora på att försöka. Så började vi och det gick superbra tills pappa började känna av att vi precis hade käkat och han var proppmätt. Det hela slutade iallafall som vanligt med att vi kom ner så att vi såg tåget åka. Så vi traskade hem till föredettagrannarna och kollade på fotboll innan dom skulle ut på Esters. Ännu en gång fanns det folk som trodde att jag var pappas tjej och inte hans dotter. Känns lite mysko, visst för att pappa ser ung ut men inte så ung så att man antar att han har en tjej i min ålder? Eller ser jag gammal ut? Jag hoppas på en blandning eller nått. Det som är mest illa är hur ofta det händer. även om det är lite kul att se folks miner när vi förklarar att jag faktiskt är hans dotter och inte tjej. I vilket fall som helst så orkade jag inte följa med dom till Esters så jag kilade hem med cykeln och nu ligger jag här med jordgubbarna som blev kvar från förut idag, ett glas rosé vin och min peanutball. wiiie! Hoppas ni haft en bra dag :)