Det är nu jag borde gå ut och springa tills jag inte längre orkar röra mig framåt. Tills allt jag kan göra är att ligga där på marken och skrika. Skrika tills dess att min röst inte håller längre, ligga där tills kylan från marken gått igenom mina kläder och trängt sig in hela vägen till min bara hud. När alla mina känslor är borta och allt som finns kvar är en kropp utan själ. Då, då kan jag börja min färd tillbaka hem, tillbaka till min säng. Tillbaka till hans famn och mina falska drömmar. Tillbaka till det jag borde haft men inte har. Tillbaka till mitt liv.
ta bort min ork
ta bort min lust
ta bort mina känslor
ta bort min kropp
ta bort mig
- och låt mig,
aldrig mer leva
aldrig mer känna
aldrig mer tänka
aldrig mer finnas.
Sedan kan jag vara nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar