måndag, september 07, 2009

Pussel.

Linjen mellan din öronsnibb och haka är vacker, rogivande.
Min blick vandrar ner till nyckelbenen.
Ut på axeln och till slutet på en av dina starka armar.
Händerna, så sensuella. Den ena vilar i ditt knä.
Den andra smeker min kind. Jag ser upp på dig.
Ögonen är magiska. Ditt leende gör att det pirrar i magen.
Lukten av dig får mig att sväva, jag känner hur du andas.
Det går en rysning genom hela kroppen.
Dina läppar möter mina, mjukt. Våra hjärtan klappar i takt.
Mitt livs pussel har funnit sin saknade bit, det är helt.
Jag är hel.

- Tills någon tappar mitt pussel i marken och allt spricker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar