J.

Såhär trodde jag inte att jag skulle känna på ett tag, ett väldigt bra tag hade jag tänkt mig.
Speciellt med tanke på att jag egentligen inte alls vill detta just nu.
Det är fel tajming så det skriker om det. Det är ju sommar nu!


Innan jag visste vad jag kände, levde jag då?
Efter att ha älskat med allt vad det innebär förstod jag.
Jag vet. Jag finns. Jag är.
Men vad är jag och vad vet jag?
Varför finns jag och varför existerar vi?
Om världen lever, kommer den dö då? Precis som vi?
Finns det ett simpelt svar på en sådan fråga?
Vill vi ha svaren?

- stackare kallar jag den med svar på allt.