J.

alldeles för ofta hör jag att jag inte är mig själv lik längre.
alldeles för ofta hör jag att det är fel som det är nu.
alldeles för ofta känner jag allt för mycket.
alldeles för ofta känner jag ingenting alls.

Det är som att jag tömmer mig själv på tankar och känslor. Ena sekunden är det allting samtidigt och andra står jag utan att känna något alls.
Var ska jag göra av mig själv? och framförallt, vad ska jag göra med mig själv?

Jag saknar dig. Har jag sagt det?
Du undviker mig och jag kan inte sluta tänka på dig.
Sakna din röst, dina andetag och din hand i min.
Sakna dina otroliga blå ögon, din värme och ditt skratt.
Sakna dig...

Kanske är det dags att sluta drömma trots allt?
Kanske är det dags att börja leva i verkligheten, er verklighet.